Första steget

Varje dag är en dag då du kan säga till dig själv: “Idag ska jag göra det där jag alltid velat göra”.
Eller, så är det ännu en dag i raden av alla andra då du fastnar framför tv:n och undrar varför du känner dig orkeslös och uttråkad.

Men du behöver inte energi och inspiration för att ta tag i ditt liv och börja leva din dröm.

Du behöver leva din dröm för att få energi och inspiration.

När du klagar på att du saknar energi så är det egentligen bara ursäkter för att slippa ta steget.

Tro mig.

Det tog mig trettio år att ta steget.

Ny design

 

I förra veckan satte jag mig äntligen ner och gjorde om layouten på sidan. Något jag funderat på i månader och som jag tänkte jag skulle ta tag i när jag kom hem. Sen börjar man skjuta upp saker och komma på ursäkter för varför man inte känner för det just nu. Och så blir det inte gjort.

En ny layout på sidan har fått symbolisera att min resa är över nu. Nu börjar en annan. Den som börjar idag och räcker hela livet.

Borta är ballonger och moln som symboliserade min dröm att få göra min resa. Nu har jag en enkel, vit layout, fri från distraherande element som får symbolisera fokus och enkelhet.
En tom rymd som genom sin tomhet framhäver det som syns.

Jag är säker på att den kommer ändras om och om igen över tid, men det är en bra början.

Cocktails Galore! och konsten att köra ditt eget rejs…

I fredags bjöd jag in lite folk på cocktailparty, och jag blev något förvånad när nästan femton personer kom hit och blandade och mixade drinkar hela kvällen. I vilket fall som blev det riktigt kul även om jag inte riktigt tänkte det dagen efter.

Tidigare under dagen fick jag ett meddelande av en vän som inte skulle dyka upp. Tråkigt naturligtvis, men det som slog mig var hennes ärlighet, att hon inte hade någon bra ursäkt att komma med, förutom att hon inte kände för att komma.

Är det inte egentligen sjukt att vi måste hitta på en ursäkt för att kunna göra det vi känner för?

Kanske är det en Svensk grej, att det sociala trycket är så starkt att man måste gå om man är bjuden. Så till den grad att människor hittar på lögner för att slippa.
Jag tror nog alla av oss har gjort så. Sagt att vi är sjuka, redan lovat att gå på något annat, stukat foten eller bara ett vagt, flyktigt, jag är redan upptagen.
Eller ännu värre, hur många är vi inte som går på tillställningar som vi inte egentligen vill vara på överhuvudtaget? Någon avlägsen släktings fest som vi knappt klarar av att vara i samma rum som, julfesten på jobbet, middag med svärföräldrarna. Och med risk för att aldrig bli bjuden igen, så har jag aldrig förstått mig på barndop. Varför folk vill ha dem eller varför någon skulle vilja gå på dem. Det är ju inte direkt så att barnen bryr sig, och jag behöver ingen ursäkt för att äta tårta.
Tycker man om dessa tillställningar, så kan det ju vara trevligt, men varför ska vi annars känna oss tvingade att gå?

Istället för att bara säga. Du, jag kommer inte. Och lämna det så.

För faktum är ju att ibland vill vi gå, men orkar inte just den dagen. Ibland kanske vi bara inte känner för det. Ibland kanske det inte är din grej. Ibland kanske vi bara vill sitta hemma och titta på tv, utan att behöva ursäkta oss nästa gång vi ses varför vi inte kom.

För även om jag tyckte det var synd att min vän inte kom i fredags, så kändes det ändå så skönt att få ett ärligt svar.
För när vi är ärliga, vågar göra andra besvikna. Då ger vi även andra friheten att välja själva. Då kanske de inte ens blir besvikna.

Då kanske vi kan ha en relation utan känslor av förväntan eller tvång.

Och såna relationer är alltid bättre.

Så även om det kanske är svårt att slippa ifrån detta invanda beteende helt, så kan det vara värt nästa gång att fundera vilka förväntningar och dolda krav vi ställer på andra människor. Kanske skänka varandra lite mer frihet att välja vad vi vill göra med vår tid just idag.